I denna del av artikelserien har jag haft äran att intervjua familjen Berndtsson som deltog på Color Breed Congress i USA under 2018. Pernilla Berndtsson driver tillsammans med sin man Anders Berndtsson CBS Training i Kungsvikstorp som ligger två timmar söder om Stockholm. För många av oss är de kända namn både bakom kulisserna och på tävlingsbanan. De fokuserar på all around-klasser och tävlar på nationell nivå, Paint-EM (EuroPaint) samt i USA.

1. När bestämde ni er för att delta på Color Breed Congress?

Oj, det är svårt att säga, det är en del i ett mycket större engagemang. Vi deltar regelbundet på tävlingar i USA och Color Breed Congress är en stor Paint- och Pintotävling som inte krockar med EuroPaint. Dessutom ligger den utanför Europeisk säsong vilket gör att verksamheten här hemma inte blir lidande på samma sätt när man investerar sin tid i detta.

Hela familjen har ju ett oöverträffat engagemang i sporten och vi tar alla möjligheter att lära oss. Pernilla för att kunna överföra kunskap och erfarenhet till hästar i träning och elever som coachas i Sverige. Anders har ett större intresse för det som händer bakom kulisserna och utanför arenan.

Det vill säga ett intresse för hur väl dessa tävlingar genomförs, och därför passar han på att vara domarsekreterare, fotograf eller som i detta fall även dela i en klass, bara för att få känna pulsen. Och Ellen har ju också tävlat (och vunnit ett VM!) men denna gång var hon bara med för skojs skull och för att lära sig engelska.

pleasure
Amerikanska tränaren Steven Biller & She Can Cruise. Foto: Berndtsson.

2. Vilken häst deltog ni med?

Vi har en 2-årig Tobiano-märr som heter She Can Cruise, kallas för Teal. Hon deltog i både 2 Year Old Western Pleasure under Pernilla och även i 2 Year Old Western Pleasure Futurityt under Steven Biller som tränar henne i USA. Hon tävlade dessutom i Tobiano Color Class med Anders som därmed gjorde sin första start i USA.

3. Hur gick tävlingen resultatmässigt?

Jo, det gick bra, blandade placeringar. 3, 5, 6, 7 av 8 i 2 Year Old Western Pleasure med Pernilla (4 domare) och 2:a av 4 i Futurityt med Steven. Anders knep en 9:e placering av 19 i Tobiano Color Class.

4. Hur har förberedelserna sett ut?

År av förberedelser! Det är ju helt beroende av vad man vill åstadkomma. Den här märren har vi planerat att skaffa under en lång tid. Och för att hitta just det vi söker har vi också samarbetat med Steven Biller och Kate Joos (ägaren till Good Cruising Machine som är Sire till Teal). Och vi har återkommande besökt USA (Texas och Oklahoma) för att träna.

Pernilla var också där i en dryg vecka innan just den här tävlingen för att få möjligheten att träffa hästen och träna innan start. Men det är mycket som skall funka för att man skall kunna tävla i USA, inte minst verksamheten hemma i Sverige.

5. Hur skulle ni beskriva stämningen på tävlingen?

Det är en oerhört familjär tävling trots sin storlek, det är väl faktiskt också därför den är populär bland Paint-folket. I klasserna så är konkurrensen knivskarp. Men innan och efter så är det väldigt kollegialt och uppsluppet. Men det märks att det handlar om att visa upp hästar och man gör allt för att synas. Och det är väl också därför det i USA heter Show och inte Competition.

6. Vilken var den största skillnaden på denna tävling jämfört med tävlingarna i Skandinavien och Europa?

Arenan, anläggningen och antalet hästar och funktionärer. De är inte nödvändigtvis bättre än oss i Europa, men definitivt större och fler. Ryttarnas skicklighet och ambition ligger dock på en helt annan nivå. I Sverige tävlar vi ju ofta bara för att det är roligt. Så är det inte där, jo, det är roligt, men det är inte bara därför man tävlar, utan man tävlar för att vinna och det sätter sin prägel på allt.

7. Vad tar ni med er från tävlingen?

Möjligheten att få ta med sig erfarenheterna att som enda utom-Amerikanska ryttare få möjligheten att tävla med professionella ryttare/tränare på deras nivå och faktiskt också kunna placera sig bland de stora namnen i USA. Ingen av dem hade haft en vecka eller två på sig med sin häst, snarare ett år eller två.

Och pressen att prestera är oerhört hög. Något som går att ta med sig tillbaka till tävlingssituationer i Europa. Anders säger att han mer var ute efter att se hur de får tävlingen att flyta (för de är det bra på). Att lära sig hur saker och ting går till, allt från hur de ropar ut klasser i förtid och själva klassgenomförandet till prisutdelningar.

anders
Anders Berndtsson & She Can Cruise. Foto: Berndtsson.

8. Vad har du för råd till den som funderar på att delta på Color Breed Congress?

-Sluta fundera och bara gör det! Självklart behövs massa kontakter, förberedelser och planering, och det är på inte sätt gratis heller om du vill äga och låta träna en häst i USA. Men den kunskap och erfarenhet du får på resan kan du inte få på annat sätt! Så bara gör det!

Vi tackar familjen Berndtsson för inspirationen och för att de låtit sig intervjuas av oss på My Western Pleasure. Är du nyfiken på att läsa mer om denna entusiastiska westernfamilj och deras verksamhet kan du göra det här!

Text: Linn Olersbacken Hellberg

Photo credit: Jeff Kirkbridge, Berndtsson.