Hållbar tävlingshäst del 1: Laura Hirvinen – specialist i hästkirurgi med helhetstänkande i fokus

För mig handlar det om att kunna skapa en hållbar häst. Det gäller att komma åt hästen från olika håll. Det är viktigt med olika träningsformer, bygga styrka muskulärt så att leder och ligament håller i längden.

22
Laura Hirvinen Foto: annikaholtzphotography

Laura Hirvinen utbildade sig till specialist inom hästkirurgi vid The Ohio State University i USA 2006-2009 och är den enda veterinären i Sverige med titeln ”Diplomate of American College of Veterinary Surgeons” (DiplACVS). I över tio år har hon arbetat på hästsjukhus i USA, Finland och Sverige. Efter att 2009 ha flyttat till Sverige arbetade hon fram till 2015 på Evidensia specialhästsjukhus på Strömsholm, sista tiden som överveterinär i kirurgi och som konsult på flera kliniker runt om i Sverige. 2016 startade hon sitt eget företag Equiaid där hon fokuserar på ortopediska utredningar dvs hältor, utredning av problem med ryggar och halsar och problem med ridbarhet. Hon tar emot patienter på Equirehab i Kvicksund och varannan vecka opererar hon på Husaby Hästklinik i Skara. Utöver detta håller hon på att bygga en ortopedimottagning på hemmagården lite utanför Strömsholm. Laura är själv dressyrryttare och äger 4 hästar.

1. Under utbildningen i USA hade du möjligheten att arbeta tillsammans med världsledande kirurger, anestesiologer, internmedicinare och intensivvårdsspecialister inom häst. Detta gav dig unik erfarenhet, på vilket sätt var den unik?

Dessa kollegor utgjorde en spetskompetens som inte finns i Sverige. Därutöver fanns tillgång till skiktröntgen vilket inte fanns i Skandinavien på den tiden. Jag arbetade på en remissinstans dit det kom djurägare som verkligen var beredda att göra allt för sina hästar. Flera av patienterna var galopphästar värda miljonbelopp. Det var helt enkelt kombinationen av ekonomiska förutsättningar och att arbeta tillsammans med världsledande specialister inom sina områden som gjorde erfarenheten unik! I Sverige är vi vana att träffa en veterinär som gör lite av allt.

2. Vilken erfarenhet av quartrar och paintar inom disciplinen westernridning fick du i USA?

Quarterhästen är den vanligaste hästrasen just i Ohio, dessutom arrangeras i Columbus varje sommar den så kallade Quarter Horse Congress som pågar i 4 veckor och där samlas hästar inom westernsporten från hela USA.  Så vi såg väldigt mycket quartrar och paintrar i sjukhuset som jag jobbade i.

3. Vilka skador upplever du att dessa raser ofta drabbas av inom denna sport?

Eftersom jag jobbade på en instans där det fanns kompetens att operera de mest allvarligt skadade hästarna så fick vi in en hel del allvarliga frakturer och även menisk- och korsbandskador på just quarterhästar.

Tyvärr fick jag också se en del utställningshästar som var otroligt grova (Halterhästar), samtidigt var deras hovar små vilket gjorde att de ofta drabbades av fång. I det fallet var det helt klart tal om en management-fråga, de matades för hårt.

Många quarterhästar har rätt små hovar med understuckna trakter som kan ställa till problem i till exempel strålbensområdet. Andra vanliga skador är ligamentskador så som gaffelbandskador.

En till sjukdom som man såg regelbundet var bencystor, framför allt på lårbenets insida dvs vid insidan av bakknät.

3. Hur anser du att man eventuellt kan förebygga eller undvika dessa skador?

När det kommer till cystor ser vi en genetisk komponent. Det betyder att det är viktigt att undersöka sitt avelssto med röntgen för att kunna undvika att föra dessa cystor vidare till avkomman särskilt om du vet att det finns benägenhet för cystor i hästens blodslinjer.

När det kommer till strålbenen kommer det verkligen till skoningen. För att undvika fel vinklar och understuckna trakter gäller det att ta hjälp av en kunnig hovslagare.

Gaffelbandskador beror ofta på överansträngning. Det är viktigt att förstärka hästen genom varierad träning och rida hästen i balans. Alldeles för ofta ser jag att westernhästarna rids i framvikt. Naturligtvis spelar underlaget en viktig roll också när man pratar om att förebygga skador.

Bildtext: Jörgen Carlström mfl från Equirehab th., Laura Hirvinen tv. Foto: annikaholtzphotography

4. Quarter- och painthästar är mer marktrånga jämfört med exempelvis halvblod. På många anläggningar ser vi fibersand som underlag. Hur fungerar det för våra westernhästar anser du?

När det kommer till fibersand handlar det mycket om hur den sköts. Det är väldigt viktigt att den har en jämn fuktighet.

Det allra bästa fibersand banor vattnas ”underifrån” för en optimal fuktighet.  Sedan är harvningen otroligt viktig. Harvas det inte tillräckligt djupt blir det ytliga lagret löst och det undre hårt vilket gör att fibersanden blir packad och stum.

Sköts underlaget på rätt sätt ser jag inga problem för hästar på det underlaget i westerndisciplinerna så som pleasure, trail, horsemanship etc. Däremot bör man undvika fibersand i grenarna så som reining, roping och koklasser. I dessa klasser måste hoven få glida lätt i underlaget och det tillåter inte fibersand.

5. Du samarbetar med hovslagare, naprapater, fysioterapeuter, tränare och rehabiliteringscenter för att nå ditt mål med helhetstänkande kring dina patienter. Varför anser du att helhetstänkande är viktigt?

För mig handlar det om att kunna skapa en hållbar häst. Det gäller att komma åt hästen från olika håll. Det är viktigt med olika träningsformer, bygga styrka muskulärt så att leder och ligament håller i längden.

För att nå hållbarhet är det viktigt att vi har en duktig hovslagare kopplat som klarar av olika typer sjukbeslag och förstår hovens biomekanik. Ser jag till exempel att hästen har smärtor i frambenen vet jag att det ofta orsakar vidare spänningar i muskulaturen eller smärtor i främre bröstkorgen. För att komma åt problemet från fler håll försöker jag först göra hästen så smärtfri som möjligt på benen. Ihop med hovslagaren hittar vi en optimal lösning genom korrektiv skoning. Vid nästa steg fortsätter vi att släppa på spänningar i muskulaturen eller låsningar i skelettet och till sist sätter vi upp ryttaren och kontrollerar att piloten har också koll på sin kropp. Vid behov använder jag olika tränare i mitt område för att hjälpa till med lämpliga övningar för ekipaget.

6. Många westernryttare låter rida in sina hästar relativt tidigt. Redan i tvåårs-åldern vänjer vi dem med sadel, blir insuttna och ibland även startade i samtliga gångarter. Hur ser du på det med tanke på hållbarheten hos hästen?

Hästarna ska röra på sig från en tidig ålder och hästarna ska veta sin plats i flocken från en tidig ålder. Genom att jobba med dem redan från föl, lära dem ledas och hanteras, vilket är enkla men viktiga bitar vilket underlättar längre fram! När det väl kommer till ridningen är det viktigt med uppbyggnaden av hästen.

Det är viktigt att komma ihåg att skelettet inte är färdig vuxet förs hästen är 4-5 år gammal. De moderna ridhästarna ser välutvecklade och balanserade ut redan i två-treårsåldern men har inte styrkan i muskulaturen. Och fällan är att dessa begåvade unghästar ibland får jobba mera en vad de fysiskt klarar av.

Men som sagt, hanteringsbiten är bra, sedan får träningens intensitet trappas upp successivt med fokus på muskulär styrka och variation i träningen.

51
Laura Hirvinen Foto: annikaholtzphotography

7. Du erbjuder ibland dina patienter högkvalitativa undersökningar och behandlingar i deras hemmiljö vilket medför att du ser patienterna i sin rätta miljö – hur påverkar det den vård patienterna får med tanke på det som du tidigare berättat angående helhetsbilden av hästen?

Jag har en del tävlingsryttare som anlitar mig. Detta betyder att jag ser underlaget de rider på, hur de tränar och bygger upp sina hästar, deras rutiner och t.ex luftkvalitén i faciliteterna. Jag lär mig genom att ta del av detta och jag får en ökad förståelse angående mina patienter.

 

Patientfall: en tragisk olycka med lyckligt slut

Quarterstoet Easy Teninolena även kallad ”Lena”, född 2001. Skolad och tävlad på nationell nivå i western av ägaren Malou Olersbacken samt dottern Linn Olersbacken Hellberg i nästintill samtliga westerngrenar. Hästen har varit i familjens ägo sedan 6 månaders ålder och används även som ridterapihäst av Malou.

Maj 2015 skadar sig Lena då hon sparkas av en annan häst i hagen. Sparken träffar illa och det är tydligt att det rör sig om en allvarlig skada. Lena lyckas mirakulöst hoppa på tre ben in i transporten och förs till Evidensia specialisthästsjukhus Strömsholm. Röntgenplåtarna visar en krossfraktur av armbågen på vänster framben. Veterinär råder ägarna till konservativ behandling då det inte går att fästa eventuella skruvar i benet på grund alla fragment. Lena står i hängmatta två månader. Vid kontrollröntgen visar det sig att en av frakturerna ej läkt utan snarare förvärrats. Ägarna väljer efter second opinion från USA att låta operera hästen. Lena opereras i fyra timmar av Laura Hirvinen på Evidensia specialist hästsjukhus i Strömsholm. Operationen blir mycket lyckad, med två plattor och ett tiotal skruvar och Lena klarar den fantastiskt bra utan större ödem eller komplikationer.

12697664
Röntgenbild av vänster framben efter operationen

När det blir dags för hästen att med assistans resa sig spricker operationssåret upp och Laura får sy igen det med Lena stående på gången, vilket innebär ytterligare någon timmes arbete. Sedan följer åter igen tid i hängmatta med bredspektrad antibiotika och som av ett mirakel blir såret aldrig infekterat utan läker fint. Under hela vårdtiden kämpar Lena på med gott humör. Ägaren Malou besöker henne dagligen på Strömsholms specialisthästsjukhus för att borsta henne och uppmuntra henne att kämpa vidare. Trots den långa konservativa behandlingen lyckas Lena behålla större delen av sin muskelmassa och äter med god aptit. När hon äntligen kommer ur hängmattan är det första hon gör att rulla sig. Personalen och Malou håller andan, men det går fint. Under den långa sjukhusvistelsen blev Lena personalens kelgris och det var inte ett öga torrt när Lena äntligen kunde lämna sjukhuset för att få komma hem. Väl hemma fortsatte den konservativa behandlingen med box och så småningom en mindre hage. Malou kommer aldrig glömma första ridturen i oktober 2015. Efter en gedigen rehabilitering där ägarna tar hjälp av Equirehab i Kvicksund som bland annat tillhandahåller vattenband, kan Lena återgå till karriären som terapi- och tävlingshäst maj 2016.

Bildtext: Linn Olersbacken Hellberg & Easy Teninolena. Foto: Gert Andersson

 

Ett stort tack till Laura Hirvinen för denna intervju. Om du är nyfiken på att läsa mer om Laura och hennes verksamhet eller önskar komma i kontakt med henne för frågor eller funderingar kan du besöka hennes hemsida här!

Text: Linn Olersbacken Hellberg

Foto: Gert Andersson Foto på beställning och annikaholtzphotography.