Drömmar, mål och motivation med Elif Schleiniger

”Den viktigaste utmaningen är att bemöta hästen med respekt och bemöta individen utifrån dennes fysiska förmåga, samtidigt som man ärlig med sig själv och kunden.”

Vi är glada att ha så många duktiga tränare runt om i Europa. Vi ser deras hårda slit, deras arbete med sina elever och deras fina framgångar. Men hur mycket krävs det egentligen för att nå toppen? Vad får dem att jobba lite hårdare för att bli ännu bättre? Behövs det göras några uppoffringar på andra plan för att nå drömmen? Vi har träffat Elif Schleiniger som jobbar som tränare i Schweiz och hon delar med sig av sin resa för att nu bli erkänd som en av de etablerade tränarna i Europa.

Elif började sin ridkarriär inom hoppning och dressyr men 2009 startade hon sin första AQHA-tävling. Redan då jobbade hon som assisterande tränare i Schweiz vilket betyder att hon aldrig var varken ungdom eller amatör inom AQHA, utan började som Openryttare direkt.

Gissar att det har krävts hårt jobb för att komma dit du är idag.
Vart har du hittat motivationen när det har känts tufft?
”Det har de absolut gjort! Jag vet inte riktigt vart motivationen kommer ifrån men jag kommer ihåg att när jag såg min första video från World Show eller Congress så bestämde jag mig för att jag vill tävla på den nivån i framtiden. Jag visste redan då att om jag ska jobba med detta vill jag vara bra, bland de bästa i Europa. Mitt mål är och har alltid varit, att utvecklas och tävla på både Europas och världens största tävlingar. Jag vill bli betraktad som en tränare som är framgångsrik utan att behandla hästen illa. Hästen är trots allt vår lagkamrat och vi måste ha ömsesidigt förtroende för varandra.”

Det var när Elif spenderade 5 månader i Colorado som hon stötte ihop med quarterhästen för första gången och blev kär i rasen direkt!

 

FQ1_6835
Elif och Swing Batta Batta winning det Junior trail at the AQHA European Championships 

”Det är en fantastiskt mångsidig ras och det är så roligt att få tävla många olika discipliner”, säger Elif med glitter i ögonen. ”Att få tävla dessa hästar på den här nivån är fantastiskt! Jag kan inte bestämma vilken klass jag gillar bäst, alla har sina fördelar. Jag gillar Huntergrenarna då de har mer framåtbjudning men pleasureklasserna börjar bli roligare nu när även de kräver forward emotion och hästarnas topplinje är väldigt mycket bättre än förr. Mönsterklasserna är väldigt roliga då de visar mångsidigheten både hos hästar och ryttare.”

”Det som gör det extra roligt att tävla är att få tävla mot människor som är på samma eller högre nivå än mig själv då det får mig att lämna min comfort zone. Det som tvingar mig att lämna min comfort zone ser jag som min bästa lärare”.

Elif skrattar till och hennes ödmjukhet och öppenhet för människor runt omkring henne är slående.

Förutom ett framgångsrikt företag har du familj och en liten dotter. Är det svårt att få tid för företag, hästar, kunder och familj?
”Det är utmanande! Jag är glad över att ha support från både familj och vänner som gärna hjälper till med vår dotter. Hon är självgående och har mycket egen vilja, förstår inte vart det kommer ifrån …” Elif skrattar till igen. ”Men jag och min man brukar försöka ta ledig tid i november då vi inte träffar några häst-bekanta, endast semester med familjen. Det kräver helt klart mycket planering och utan en man som förstår hur hästbranschen ser ut är jag rädd att det aldrig hade fungerat.”

Du ger clinicar i Sverige, vad var ditt första intryck av de svenska ryttarna?
”Det första som slog mig var att det finns många likheter mellan ryttarna i Sverige och i Schweiz. Det finns många olika kunskapsnivåer men ju mer jag undervisar i Sverige, desto mer inser jag att det finns en enorm törst för utökad kunskap. Alla uppskattar verkligen en väl utförd clinic och det är jätteroligt för mig!”

”Kvalitén på hästar i Sverige är hög i de flesta klasserna, vilket gör det ännu roligare och man kan snabbt se utvecklingen på ekipagen vilket i sin tur ökar ryttarens motivation att jobba hårdare med sig själv.”

Vad skulle du råda en ung ryttare som har drömmar om att bli tränare?

BM1_5108
Elif and Loping in the moonlight

”I grunden är jag lärare och jag tycker att alla unga människor bör göra något annat än hästar ett tag.”

”Tiden som ungdomsryttare och ung amatörryttare där man har fått ekonomisk uppbackning av sina föräldrar är oerhört värdefullt och en fantastisk gåva men; att få andra livserfarenheter, skaffa sig en utbildning på ett universitet och arbetslivserfarenhet någon annanstans ifrån anser jag vara oerhört viktigt!”

”Om passionen för hästar, träning och tävling finns kvar kan man alltid gå tillbaka till det. Det finns många myter om livet som hästtränare men jag ser det mest som passion, hårt arbete och lite pengar. Jag skulle säga att 90% av tiden är jag glad och tacksam för det jag har möjlighet att göra men man måste alltid ha ägarna (föräldrarna) och möjligheten att ha en god relation med hästen (eleven) i åtanke.”

”Livet som hästtränare är väldigt känslosamt men det är sättet man balanserar dessa olika faktorer på som gör att företaget blir framgångsrikt eller ej. Varje kund eller samarbetspartner har olika förhoppningar och mål och allt kostar mycket pengar. Jag tror att man kan möta dessa utmaningar bättre om man har mer livserfarenhet innan man börjar jobba som hästtränare.”

”Den viktigaste utmaningen är att bemöta hästen med respekt och bemöta individen utifrån dennes fysiska förmåga, samtidigt som man ärlig med sig själv och kunden.”

”Det många glömmer är att man ofta jobbar själv som tränare. Jag älskar verkligen att i lugn och ro få arbeta med min häst och känna utvecklingen som sker men ibland önskar jag att jag hade kollegor man kan diskutera med när man möter hinder i träningen.

Självfallet är höjdpunkten av detta yrke att få vara på tävlingsplats och få se, njuta och beundra mina tränarkollegor och elever när de gör en riktigt bra ritt.” Elif avslutar denna fråga med att skratta till och tillägga ”Helt ärligt så måste man nog vara lite galen och knäpp för att jobba så många timmar och täcka så många olika aspekter.”

Vad skulle du säga är de tre ingredienserna som har gjort ditt företag framgångsrikt och vart ser du dig själv om 10 år?
– Jag försöker alltid vara ärlig mot mig själv och andra
– Jag är respektfull och ödmjuk
– Jag tror på mig själv!

”För den närmsta framtiden hoppas jag på att kunna ha fler clinicar i Europa men samtidigt ha träningshästar hemma och kunna hålla det i balans. I dagsläget har jag 6-8 hästar i träning. Som tur är så är det inte svårt att få in hästar från EU till Schweiz, vilket många människor kan tro. Utöver det vill jag bli AQHA Professional Horsewoman och förhoppningsvis kunna tävla både i Europa och i USA. Tillslut vill jag ha alla domarkort för att även kunna se den sidan av denna härliga hästverksamhet.”

Vi tackar Elif för att hon tog sig tid att prata med oss under Bavarian Summer Show i Kreuth. Det var en otroligt trevlig stund och glädjen, passionen och kärleken till både hästarna och människorna runt Elif går inte att ta miste på!

Text: Josefin Odeberg

Foto:

Q18_4471
Elif and Hoos that Girl