Moa Berglund och jag känner inte varandra så bra, men det jag vet är att hon är en fantastisk förebild. Under 2015 reste 18-åringen från Sigtuna till USA för att tävla mot de bästa ekipagen i världen. Detta resulterade i en bronsstatyett i Western Riding på Ford Youth World Show med hästen Grey Asset och en guldmedalj i Novice Youth 14-18 Hunter Under Saddle under All American Quarter Horse Congress med hästen Aint Gota Lot. Utöver det har hon många gånger under de senaste åren stått på prispallen under Quarter-EM, där hon deltagit med hästen Miss Zippo Principle.

Så hur har vägen till dessa fantastiska framgångar sett ut, hur känns det att delta på dessa stora internationella tävlingar och konkurrera med världens bästa ekipage? Jag bestämde mig för att fråga henne.

Vad har du för häst och hur länge har ni tävlat tillsammans?

Jag har tävlat tillsammans med stoet Miss Zippo Principle, ”Mandy”, sedan 2012 och gör det än. Hon är en av de mest speciella hästar jag någonsin träffat, väldigt lady-like. Allting måste vara på hennes villkor och det tog ett tag innan jag kom underfund med henne och vi började klicka.

Vilka är dina favoritgrenar och varför just dessa?

Mina favoritgrenar är Western Riding, Trail och Western Horsemanship. Om jag skulle behöva välja bara en klass så skulle jag nog välja Western Riding. Den klassen tilltalar mig mycket just för att det är en väldigt utmanande klass om man tänker på all träning som ligger bakom fina och korrekta byten, det finns så mycket mer än bara själva bytet att jobba på. Bakom varje 2-minuters klass man gör ligger det år av träning bakom. Det finns inget bättre än att tävla Western Riding på en häst som gillar att byta och som visar sig bäst i en lite mer framåtbjuden gångart, så som Grey Asset.

När bestämde du dig för att satsa på att tävla på din första internationella tävling?

Jag har alltid velat tävla internationellt. Det var inget jag plötsligt bara bestämde mig för utan det har nog varit något som alltid har varit en del av målet.

Vilka tränare har du tagit hjälp av för att nå till den nivå du är på idag?

Det är många som hjälp mig att forma min karriär till hur den ser ut idag och alla har haft betydande del oavsett hur mycket eller lite de har varit med. Jag tror att allting räknas och att utesluta en del skulle leda till ett helt annat resultat.

Till att börja med red jag egentligen engelskt innan jag bestämde mig för att konvertera till Western, och kom då i kontakt med Anki Georgaki. Hon hjälpte mig mycket med vad hästhållning och ridning innebär och gav mig också fantastiska förutsättningar för att få tävla när jag fick leasa min första Quarterhäst, Mees Cloudberry Hill, av henne. Jag har även ridit många clinicar och lektioner för Jonna Eriksson och det var under hennes vägledning jag för första gången åkte ner på Quarter-EM med min valack Whizard of Jazz.

Idag tränar jag hos Matteo Sala och har gjort det sedan 2011. Jag trivs väldigt bra i hans program och försöker lära mig så mycket jag kan ifrån honom. Han har ett väldigt bra och vettigt tänk och är såklart extremt duktig på det han gör. Det var hos Matteo jag fick förmånen att leasa Mandy och därefter även Grey Asset, ”Grisú” som vi flög över till USA inför AQHYA World Show.

Det är mycket som ligger bakom alla dessa tävlingar och fina hästar jag har fått chansen att visa, framför allt alla hästägare som ställt upp och i förtroende låtit mig rida och visa deras hästar och alla tränare som trott på mig. Det är inte bara själva träningen som spelar stor roll, det krävs ett riktigt bra team.

För övrigt har jag även haft möjligheten att träna för olika amerikanska tränare så som Tim Kimura och Michael Colvin. Under min tid i USA innan World Show fick jag även chansen att rida och träna tillsammans med Charlie Cole och Jason Martin. Det var fantastiskt att få vara där och ta del av det bästa inom industrin.

Vilka egenskaper hos dig som ryttare tror du ligger bakom dina fantastiska framgångar?

Jättesvår fråga, men jag skulle kunna tänka mig att mitt driv har hjälpt mig väldigt långt. Jag tycker inte om att sluta halvvägs utan när jag väl har gett mig in på något så försöker jag att hålla fast vid det och inte ge upp.

Utöver det tror jag även att det är viktigt att ha tålamod, det är nog egentligen ingen naturlig egenskap jag har men ju mer man tävlar desto viktigare är det.

Det är många gånger det inte riktigt går som man tänkt sig, framför allt med hästar, men man lär sig av det också och sen efteråt när man har haft en sådan där svacka så känns det ännu bättre än innan att få komma tillbaka och tävla igen.

Man måste kunna vänta, framför allt på sina hästar, att skynda blir aldrig bra.

Hur har ditt deltagande och dina framgångar i dessa tävlingar utvecklat dig som ryttare?

Mycket av mitt deltagande i dessa tävlingar har hjälpt mig att pressa mig själv till en högre nivå. Det var nog som tydligast när vi förberedde oss inför World Show, innan man har varit där är det såklart svårt att veta hur allting kommer att vara, hur bra alla andra är och vilka egenskaper de har som inte jag har.

Alla dessa tankar om huruvida jag skulle kunna mäta mig med de i USA pressade mig att träna väldigt hårt och sträva efter bästa möjliga resultat i träningen både innan och under tävlingen. Jag tror att mycket utav utvecklingen ligger i de intensivperioder jag haft just innan varje tävling.

Sen är det klart att jag har lärt mig massor av att vara på själva tävlingen också. Där får man chansen att titta och lära sig av alla andra duktiga tränare och ryttare. Att bara få se hur en riktigt bra ekipage ser ut har hjälpt mig jättemycket i syfte om att måla upp en bild av hur jag vill att jag själv ska se ut.

Vad är de största skillnaderna i att tävla på de internationella tävlingarna jämfört med de nationella?

Den största skillnaden tror jag är antalet deltagare. Det är oftast fler ekipage på de internationella tävlingarna och i och med det så ökar även utbudet på kvalitén av hästar och ryttare. Min favorittävling som jag har varit på var nog Youth World Show, det var väldigt välarrangerat och framför allt så hade man alltid väldigt bra möjligheter att förbereda sig på bästa sätt inför sin klass. Men det är viktigt att ha i åtanke att det är en tävling för Youth-ryttare endast, så det förenklar ju situation med att fördela antalet ryttare på en rimlig yta.

Vad har du för råd till den som vill prova att delta på en internationell tävling?

Jag skulle råda den som vill tävla internationellt att bestämma sig för vad det slutgiltiga målet med tävlingen är och utifrån det lägga upp ett program som passar en bäst och som kan hjälpa en att utvecklas i rätt riktning, antingen tillsammans med en tränare eller utan. Oavsett vilka mål man har eller om man inte har något speciellt mål alls utan bara vill ha kul, så tycker jag det är viktigt att i alla fall prova!

Vad tror du behövs för att höja nivån på allroundgrenarna inom westernridning i Sverige?

Jag tror att man ska försöka följa upp så mycket som möjligt med vad som händer i de ledande länderna och organisationerna. Sen tror jag i allmänhet att något så enkelt som att någon gång ibland kolla lite youtube-filmer om vad som är inne, både vad gäller outfit och i hur man visar sina hästar kan göra mycket. Att titta och försöka efterlikna det som klassas som bra och det som man själv gillar är mycket lärorikt, speciellt om man kan göra det tillsammans med någon som kan avgöra huruvida det fungerar eller inte.

Text: Linn Olersbacken Hellberg

Foto: Privat