Den motiverade och målinriktade ungdomsryttaren
15086816_1284162261648334_667518886_n
Victor och Whata Freck Boon Us

Hemma hos Victor Kvarnström står familjens två tävlingshästar, Whata Freck Boon Us och Docs J Sonnys Brand, i hagen precis vid infarten till gården och njuter av höstsolen. I nästa hage står deras avelssto tillsammans med hennes 6 månader gamla felunge och Victors 3åring ”Saga”. Det märks att Victor spenderar mycket tid här ute och jobbar både med sig själv och sina hästar för att bli bättre och bättre för var dag som går.

Efter att Victor nu har tävlat i 4 år har han i år fått göra sin internationella debut då han var med i Swedish Paint Horse Associations ungdomslandslag som tävlade Youth World Games i Tyskland under sommaren 2016.

Hur gick Uttagningen till laget till?

15058677_1287018201362740_1116956206_n
Det svenska laget

Vi var nere hos Bråvesta Quarter och Paint och hade en liten endagstävling. Planen var att tävlingsdagen skulle bli så lik den nere i Tyskland som möjligt, därför fick vi låna hästar på plats som var nya för oss. Med hästarna fick vi en kort uppvärmning för att lära känna hästen, och sen fick vi gå in och tävla de klasser vi ville visa upp oss i. Tränarna Therese Andersson och Jonna Eriksson var domare och hjälpte SPHA att ta ut ett lag. Utifrån vår ridkunskap, känsla för hästen och bemötande till hästens ägare blev jag, tillsammans med Marie Andersson, Filippa Rosborg Erlandsson, Anna Olsson och Matilda Källström ett lag som fick representera Sverige.
Efter uttagningen var det mycket träningar för att utvecklas som ryttare, men också mycket hårt jobb för att samla in sponsorer och pengar för att resan skulle kunna bli möjlig.

Jag tycker uttagningen kändes väldigt bra och rättvis.

Kan du berätta lite om er resa till Tyskland?
Eftersom vi alla skulle få hästar på plats kunde vi flyga ner tillsammans.
När alla lag hade kommit på plats hade vi en gemensam presentation av lagen där vi fick presentera oss och berätta vilken klass man skulle tävla. Det var nämligen så att alla i laget tävlade en klass var, för mig blev det Showmanship.
Därefter hade vi ett möte där ordförande i American Paint Horse Association berättar om att fler och fler ungdomar tyvärr försvinner från Paintorganisationerna runt om i hela världen, även i USA. Han pratade om vad de gör i USA för att ändra på det och berättade vad vi i våra länder kan göra.
Vi i Sverige skulle nog bli väldigt hjälpta av hans förslag om att sänka priserna på tävlingar, rejält!
Sen tror jag också att det skulle vara bra att jobba mer med sponsorer så man känner att man får något ut av det hårda slit man lägger ner för att prestera på tävlingsbanan.

15128538_1287018121362748_677549692_n
Alla ungdomar samlade

På kvällen nalkades ryttarparty. Då hade vi utlottning av vilka hästar vi skulle få tävla. Det fanns en stor balja med gummiankor i. På undersidan av gummiankorna stod det en siffra. Den siffran tillhörde en häst som hade en ägare som tog oss till hästen och visade vart den befann sig och presenterade den lite kort.
En bra regel var att man inte fick tävla en häst från sitt eget land, risken är ju då att man känner den och får fördelar.

Det var till och med ungdomar där som tävlade det individuella EM som pågick samtidigt, men lånade även ut sin häst till Youth World Games. Det hade blivit väldigt tokigt om ägaren hade råkat lotta sin egen häst.

Fick ni någon träning eller coachning på plats?
På måndagen hade vi något som kallades ”Blockträning”. Då hade vi trailträning med Huvuddomaren. Då fick vi inte rida den hästen som vi hade lottat till tävling, utan när vi kom till träningen stod det 14 trailhästar redo och de ungdomar som skulle tävla trail hade en timmes genomgång av trailmönstret tillsammans med huvuddomaren.
Sånna blockträningar hade vi för varje klass så för min del blev det Showmanship.
Jag var där i 1 timme. 3 gånger fick jag göra mönstret tillsammans med huvuddomaren och resten av tiden blev jag coachad av vår lagcoach Moa Nyman som följde med oss ner.

Då fick du alltså inte träna med den häst du skulle tävla.
När fick du lära känna din tävlingshäst?
På onsdagen var det lagledarens uppgift att leta rätt på ägaren till lagets hästar och planera ihop när vi ungdomar skulle få 30 minuter fri träning med den häst vi skulle tävla.
Jag och Anna råkade få samma häst så jag fick börja träna Showanship kl. 8.00-8.30, sen var det bara att sadla fort så Anna kunde träna sin Hunt Seat Equitation kl. 8.45-9.15 och det var allt.
De var stenhårda! Det stod funktionärer och klockade så inga ungdomar tog mer tid än 30 minuter.

15134357_1284162268315000_707390673_n
Victor tränar Showmanship med Moa Nyman och hästen Leos Lucky Dixon

Sen var det alltså dags för tävlingsdag. Vad tyckte du var största skillnaden på att tävla i lag om man jämför med att tävla individuellt?
Ja, tävlingsdagen drog igång klockan 8 på torsdagsmorgonen. Det som var lite speciellt var att innan klassen startade fick vi ingen uppvärmning alls med våra hästar.
Ägaren fick hålla i hästen tills det var dags att göra sig redo vid startkonan.

Men största skillnaden tror jag var pressen på mig själv. Jag hade tränat mitt mönster om och om igen, för jag skulle inte förlåta mig själv om jag sabbade för laget genom att göra fel mönster. Så pressen var hög, men det var samtidigt en fantastisk känsla att ha ett helt lag som hejade och stöttade från läktaren!

Eftersom det individuella APHA EM pågick samtidigt så var det inte bara mina lagkamrater och deras föräldrar som hejade på, utan också alla andra svenskar som var där och tävlade. Det var riktigt kull med den gemenskapen!

Victor och hans mamma Inger Kvarnström, som var lagledare till laget, vill ge en stor eloge till hela laget som placerade sig bra rakt igenom!
Victor, showmanship: 3a
Anna, Hunt Seat Equitation: 5a
Filippa, Trail: 5a
Marie, Horsemanship: 10a
”Det var 14 startande i varje klass men jag var så glad över hur Marie skötte sin häst!” säger Inger. ”Det var en ung, orutinerad och rädd häst men Marie var cool och lugn och klarade ritten med bravur!”.

Hur kändes det för dig när du förstod att du var top 3?

15139727_1287018271362733_1856334270_n
Victor, efter att ha tagit emot sitt pris

Det var helt overkligt!
Jag var så arg på mig själv efter klassen för jag kände att jag hade missat att få igång hästen i jog och var övertygad om att jag skulle komma bland de 3 sista. Jag var så arg att jag hade förstört för mitt lag så jag stod beredd när speakern sa placering nr.14. Men han sa inte mitt namn då och när han ropade upp placering numer 5 hade han fortfarande inte ropat upp mig. Då blev jag som i en bubbla och när han väl sa mitt namn rann en tår ner för kinden och jag har fått berättat för mig att folk skrek på läktaren men jag hörde ingenting!

 

 

När du nu vet att du står dig så bra i den internationella konkurrensen, hur håller du dig då motiverad att träna när du kommer hem och det inte är så många startande i dina ungdomsklasser?
Innan den här resan var det nästan inte kul att tävla, men nu tävlar jag mot mig själv. Jag struntar i mina placeringar utan jag kollar på mina poäng och jobbar för att kunna göra dem bättre till nästa gång. Sen tävlar jag i Open också för att få tävla mot många andra.
Alla människor runt omkring som ger uppskattning och uppmuntran är också värt väldigt mycket för att man ska få energi att jobba vidare.

Du går fortfarande i skolan. En linje som kräver mycket engagemang och bra betyg.
Hur hinner du med det samtidigt som du har 2 hästar du vill tävla med och en 3åring du rider in?
Jag pluggar nästan aldrig hemma! Jag gör det jag ska göra på lektioner och på håltimmar. Jag har också vänner i skolan som behöver hjälp för de kan inte språket så bra och det lär jag mig massor på. När jag kommer hem motionerar jag minst två hästarna varje dag, men det ger mig energi att vara ute i stallet och fixa med dem.
Sen är det så att folk i min klass gör saker på helgerna som jag inte alls är intresserad av att vara med i. De har sitt intresse och jag har mitt. Under dessa år jag har tävlat har jag stött på tränare som jag trivs med och jag är glad att mamma vill arrangera träningar nästan varje helg så jag en dag kan uppnå mina drömmar och mål!

15152279_1286917864706107_434091189_o.jpg
Victor tillsammans med hästen Docs J Sonnys Brand

Vilka är dina drömmar och mål?

Att bli en av de bästa i världen! Vet inte om det ska bli som amatör eller Open. Det lockar verkligen att jobba hårt så jag en dag kan bli Open ryttare, men jag brinner för showmanshipen och vill därför ha kvar min amatörlicens.

 

Vad kände du att du lärde dig av den här erfarenheten för att komma närmare drömmen?
Jag har lärt mig att ta träningar mer på allvar. Jag vill förstå helheten. Jag vill inte bara göra som tränaren säger för att han eller hon säger så, jag vill veta varför. Jag vill förstå vad jag gör för att kunna gå vidare. Jag har också tagit till mig mer av vad som krävs för en tävlingshäst med allt vad det gäller. Foderstater, täcken, stretching och så vidare.

Slutligen, vad tycker du är den stora skillnaden mellan att tävla Quarter och Paint? Varför tycker du att fler ungdomar ska tävla Paint?
Raserna är det inte så stor skillnad på. Men på ett sätt kan jag känna att det är större press på oss som tävlar Paint. I quartervärlden finns det så många duktiga ryttare så man blir en i mängden. Som paintryttare får man mångas blickar på sig och man har krav att upprätthålla den standard man har.
Jag vill inte vara en fisk i ett stort hav, jag vill vara den fisken som kan gå på torra land!

Med det sagt fortsätter samtalet runt matsalsbordet om vad vi i Sverige kan göra för att gynna SPHAs Ungdomstillväxt, och även tillväxten för sporten över lag.

Tack Victor för att vi fick komma och prata med dig och vi önskar dig all lycka med framtida mål!

15205718_10153927826835776_1237502428_o
Victors rosetter, medaljer och Buckla från Tyskland. Bredvid bucklan står också den lilla gummiankan med ett hästnummer  på undersidan

Text: Josefin Odeberg
Foto: Anders S Berndtsson och Mi Ritzén