Med Mike Carter och Tanja Herrmann-Bratek

Solen skiner över Grevagården och ryttare från hela norden är väldigt glada och nöjda efter helgens tävling.
NSBA Celebration i början av sommaren var en tävling med högt deltagande där vi fick se ryttare från både Sverige, Norge och Danmark. Quartrar, paintar, nordsvenskar och hästar som än är för unga för att bli ridna har fått visa upp sina kunskaper inne på banan.
Visst är det fantastiskt att det kan finnas en gren för varje häst när man tävlar inom Western Ridning?

Hemma i Sverige har vi suttit hemma och tränat med våra hästar under vintern.
När regnet och snön öst ner har vi undrat varför vi håller på med det vi gör, vi får ju ingenting ut av det! Men nu är sommaren här och alla verkar glada över att få komma ut ur sina bon, träffa vänner och få visa upp vad allt det hårda arbetet har lätt till. Ibland ekar plånboken tom efter en tävling men när man tävlar NSBA och deltagandet är så högt blir det en hel del klirr i kassan för de högst placerade.
 
Som exempel har vi vinnaren i Trail, Cora Kümmerling från Sverige,
som tjänade drygt 1600sek.
Den totala vinsten i Western Pleasure gick till Danmark där ryttaren
Berit Horsted Rasmussen plockade hem nästa 2200sek.
Dessutom hade NSBA samlat ihop fina priser till alla deras klasser.                                                                     berit

Berit Horsted Rasmussen med hästen RR Midnight Snack                                                         michelle

Det norska ungdomslandslaget var på plats och laddade upp inför deras resa till Youth World Cup i Australien som går av stapeln i slutet av juni och början av juli.
Det var tydligt att de har tränat hårt på grenarna Showmanship och Horsemanship
En som var där och hjälpte ungdomarna var Michele Fiveland som själv knep första platsen i både AQHA Am. Showmanship och NSBA Non Pro Showmanship, henne ser ni på bilden till höger.

På lördagskvällen fick vi på läktaren njuta av en NSBA Non Pro Pleasure med 22 starter. Vi bet på naglarna inför klassen och undrade varför inte domaren delade upp klassen i två delar. Hur skulle detta gå?
Men ryttare, hästar och domare genomförde en bra klass och publiken jublade när speakern tackade för klassen och bad ekipagen att rada upp sig längst den bortre kortsidan för prisutdelning.
pleasure                                                         NSBA Western Pleasure 

Nu är det söndag. Vissa är i full gång med att mocka och packa iordning alla grejer, medan andra putsar hästen för att gå in i eftermiddagens sista klasser.
Jag har gjort mina sista klasser för helgen och domarna går med på att delta i en intervju medan de äter sin lunch på restaurangens uteservering med deras ringstewards Anders Piotr Rosenberg och Ebba Oljemark.

Jag tar mig fram och ser med respekt på den amerikanska domaren, Mike Carter, som precis ätit upp det sista på tallriken. Han ser på mig och säger ”What is it you want to know? ”
Jag ville bara säga ”Everything!” men insåg att jag antagligen behövde beta ner det lite.

Vad tycker du om den nordiska standarden på helgens tävling?
Herr Carter tittar på mig, nickar med huvudet fram och tillbaka och säger ”I have to be honest”. Han säger det med bestämdhet men ändå med en otrolig respekt mot alla oss ryttare.
”Det har varit en blandad kompott. Några riktigt bra ekipage och några som fortfarande har en del att träna på, ” fortsätter han.
”Över lag tänker jag att de nordiska ekipagen måste öva mer på sin leg control i sin kommunikation med hästen. Hästarna måste lära sig att samla sig, guidas och komma tillbaka för ryttarens ben. Det är enda sättet att slippa sitta på kort tygel och behöva höja handen.”
Den kvinnliga domaren, Tanja Herrmann-Bratek, höll med men sa också att under de här 10 åren som hon har dömt tävlingar i Sverige har nivån höjts ordentligt!
”Det är roligt att se att ryttare har utvecklats i deras ridning men också att hästarna har bättre förutsättningar och har mer talang. Klasserna blir större och är roliga att döma.”
”Jag måste berätta en rolig historia gällande Leg Control”, tillade Mike. ”Jag och en kollega och vän hemma i USA hade en galen märr vi skulle rida in. Vi försökte med allt vi kunde för att få henne att lyssna på oss. Detta var innan spur stop var ett känt begrepp. Tillslut hittade min kollega inget annat sätt att sitt kvar, förutom att knipa så hårt han bara kunde med benen. Hästen tvärstannade. Jag sa – gör det igen, och han gjorde det. Hästen tvärstannade igen. Då såg vi hur viktigt leg control är och sen dess är det ett känt faktum.”                                                                           
Domarna
Domare tillsammans med Ring Stewards.
f.v
Anders Piotr Rosenberg, Mike Carter, Tanja Hermann-Bratek, Ebba Oljemark

Vad tycker ni att vi i Sverige behöver göra för att nivån ska höjas lite till?
”Först och främst behövs det fler tävlingar så ekipagen får komma ut och träna på att tävla”, säger båda två.
Mike tillägger, ”Ni behöver också åka på alla träningar som erbjuds och ha gärna med er tränare till tävlingarna. Allt som händer inne på tävlingsbanan är som en växande spiral. Kommer du fel på joggbommarna hamnar du ur balans, risken ökar för att du kommer komma fel på galoppbommarna och sen har du svårt att få stopp på hästen inför skrittbommarna. Stora missen är att ryttaren sen går ut på fram ridningen och säger hur dum hästen är som inte stannade från galoppen. Egentligen började problemen redan i jogghindret. Där behöver man en tränare som kan peka ut problemet så man inte skapar onödiga problem med sin häst. ”
”Det är också bra att åka på tävlingar på högre nivå än vad man tror att man är redo för. Det gör att man får en extra sporre att träna och utvecklas vidare. Det är så lätt att stanna kvar i sin trygga zoon. Jag ber alla ryttare att våga åka ut och testa och därmed se vart man behöver utvecklas. Det ger ofta en extra kraft till att få inspiration att träna mer”, tillägger Tanja.

Finns det några stora förändringar i Regelboken till det här året?
”Jag tycker inte att det är jättestora förändringar”, svarar Tanja. ”Det jag kommer att tänka på är att förr var det ½ straffpoäng för skutt med bakbenen, men nu har det blivit ändrat till ett helt straffpoäng i Western Ridning. Vi kan nu också diskutera stora straffpoäng i All-roundgrenarna. Det kunde vi endast göra i Reiningen tidigare.”

Jag tackar domarna för den snabba pratstund vi fick till under deras lunchrast. De verkar glada och Tanja säger att hon tycker alltid att det är kul att komma till Sverige för att döma. För Mike Carter var det första gången här men han håller med om att alla har varit väldigt trevliga och arrangörerna har gjort ett fantastiskt jobb för att få till en smidig och bra tävlingshelg.
Det är inte bara domarna som är nöjda. Alla deltagare verkar nöjda och Scandinavia Celebrations sida på FB är överfylld med glada ryttares tack-meddelanden. Datum och Domare är redan satta för nästa år så då ser vi fram emot en ny tävling och bra råd från de domarna.

Text: Josefin Odeberg
Foto: Anders S Berndtsson