Linn Andersson är för många ett välbekant ansikte på tävlingsbanan. Hon placerar sig i topp nationellt sedan många år tillbaka och har även tävlat framgångsrikt både i USA och Europa. I år gjorde hon debut på europamästerskapet för quarterhästar i Tyskland och vilken framgång det blev! Vi har intervjuat Linn för att ta reda på hur vägen mot guldet i Amateur Showmanship sett ut och höra mer om hennes erfarenhet från tävlingen.

1. Hur har resan mot guldet sett ut?

Det har varit en ganska lång resa som ännu inte är över. År 2022 gick Leiya med föl vid sidan och de två åren innan dess så försökte vi få henne dräktig. Att bygga upp hennes fysik på ett hållbart sätt har tagit tid och finns fortfarande mycket kvar att göra. Det har krävts en del online lektioner med min tränare Jenny Jordan Frid och jag var även hem till Jenny och Robin i USA i januari för att träna.

2. Hur har du förberett dig mentalt inför tävlingen?

Jag försökte att gå in i min egen bubbla och tänka bara på mig och Leiya. Jag tittar helst inte på andra då det bara gör mig stressad.

Jag försöker att aldrig tänka att det är tävling, jag tänker att det är ytterligare en träning som bara handlar om att checka av hur mycket jag och min häst kan utföra tillsammans.

Linn Andersson

3. Vilka eller vilken tränare har hjälpt dig i satsningen?

Just inom showmanship så är det bara Jenny Jordan Frid jag tränar för.

4. Hur tycker du mönstren var att genomföra i kvalet och finalen, fanns det några särskilt utmanande moment?

Mönstren var krävande rent tekniskt. I kvalet var min största utmaning att få till en bra ryggning i form av ett U. Jag ville få till raka linjer utan att hamna för tight till nästa manöver. I finalen var det väldigt svårt att få ett snyggt slut i ryggningen eftersom Leiya gärna ”fastnar” i sväng. Att sedan få till en bra trav på väldigt kort sträcka var knepigt.

Det var fantastiskt roligt att få springa dessa mönster då de var väldigt tekniskt utmanande och jag tycker om svåra mönster i showmanship.

Linn Andersson

5. Vad anser du är den största skillnaden att tävla på EM vs i Sverige?

Största skillnaden att tävla på EM gentemot Sverige är att alla verkligen går in för att vinna. Alla värmer upp och checkar av sina hästar riktigt ordentligt och lämnar inte något åt slumpen. Jag saknade dock gemenskapen och glädjen mellan ryttarna inne på framridningen som vi har i Sverige men det beror nog mycket på språkbarriärer och att man fokuserar på att vinna en åtråvärd titel. Alla var dock väldigt trevliga och glada åt varandras framgångar.

6. Hur var stämningen bland deltagarna?

Positiva, glada och trevliga. Gemenskapen är ju svår att få fram mellan så många ryttare och framförallt när det är många olika länder.

7. Vad skulle du säga till någon som funderar på att delta på EM?

Jag uppmuntrar alla som har en välutbildad häst till att åka. Det är en fantastiskt härlig känsla att vara bland alla dessa duktiga ryttare och man själv blir pushad till att vilja träna mer och bli ännu duktigare.

8. Vilket är ditt nästa mål?

Nu strävar jag mot att bli duktigare i andra klasser än bara showmanship, jag känner att jag har tappat mycket sedan jag tävlade min valack för många år sedan. Jag har varit väldigt inriktad på showmanship och hunter, så jag har därmed tappat mycket i de andra klasserna.

Sen får vi se vart vi hamnar, det många verkar glömma är att det är djur vi jobbar med och att vi också är mänskliga. Det är mycket som kan hända på vägen även fast man kanske tar sig till start.

Linn Andersson

Man kan glömma detaljer som är avgörande i ett mönster, man kan helt enkelt glömma ett mönster och ibland räcker det att hästen snubblar. Så jag tänker hålla mig ödmjuk och se vart vi tar oss.

Vi tackar Linn för att hon delat med sig av sin erfarenhet och framgång från EM och önskar henne ännu en gång stort grattis till en fantastisk titel!

Text: Linn Olersbacken Hellberg

Foto: Art & Light Photography